Det är inte klokt vad tiden går fort när man har barn! Var tog min lille Pipp vägen, som bara låg i min famn och flinade upp mot mig? Han som gärna låg och sprallade i babygymmet, satt i soffhörnet och lekte med sina spelande leksaker? Eller han som blev jätteledsen när jag skrattade, pojken som gick i gåstolen och hoppade runt på rumpan? Nu äter vår store pojke sin fil själv med sked, han går runt här hemma och läser, leker, myser med husdjuren och tittar på fåglarna i träden. Han vet vad han vill och "berättar" det gärna för sin omgivning. Han fortsätter följa med sina föräldrar på alla möjliga upptåg, lika lättsam och glad som tidigare! Han är killen som skaffar egna kompisar, leker med dem och älskar att kramas! Och han är såklart fortfarande vår älskade lille Pipp!