Viggo har alltid sovit bra, både på natten och dagen. Sömnen har ibland störst av förkylning, feber och framför allt tänder! Då har han sovit oroligt, vaknat lätt och varit klurig att somna om utan välling (på natten). Men yttre förändringar har han alltid klarat av (peppar peppar!), som till exempel; lämna vaggan för spjälsängen, flytta in till eget rum, vila i vagnen precis överallt, sova i resesängen vart vi än varit, somna i bilen, överge vagnen på dagen för spjälsängen för att det inte gick att vända sig i vagnen :) Vi har alltid kunnat somna honom borta, ta upp honom och köra hem för att sen fortsätta sova hemma!

Nu till det som givetvis varit mindre bra/lätt med sömnen…Vi har de senaste månaderna lagt en massa tid på att somna honom! Det har tagit mellan 20-45 minuter, minst 3 gånger om dagen!!!! Det säger sig själv att ingen orkar med det i längden! Martin var den som först sa att vi måste förändra! Men hur? När mina föräldrar passade Viggo över natten sa mamma dagen efter att hon lagt Viggo, gått ut och han somnade, eftersom "Jag tror att jag störde honom när jag satt där". Hmm…är det det vi gör, stör honom?!

Så vi bestämde oss för den omtalade, populära, väl ifrågasatta och något hjärtskärande nattningsmetoden "5 minutersmetoden". Jag läste inte så mycket om den, utan vi pratade om hur vi tyckte vi ville göra! Förra tisdagen började vi på kvällen...Jag la honom, klappade honom på kinden, sa god natt och att jag älskar honom, med ögonkontakt hela tiden! Sedan gick jag ut…

Första två nätterna tog det 15 minuter, han var ledsen men inte hysterisk. Jag gick in efter 5 minuter, stoppade in nappen och la honom ner utan att säga något till honom! Vid torsdagens förmiddagsvila sa han inte ett knyst och jag behövde inte gå in, och där är vi nu!!!! Det är alldeles underbart! Han somnar själv, sover hela natten och vaknar glad! Vi upplever också att han sedan dess visar på ett tydligt sätt att han är trött. Han tar napp, snutte, gnäller lite och när vi närmar oss trappan upp sträcker han sig mot den och väl uppe på hans rum slänger han sig mot sängen och vill knappt bli klappad på kinden! Vilken förändring va?! :) Givetvis med undantag för när vi är borta, han märker att det är ett nytt ställe, så då gnäller han lite innan han somnar!

Vi får se hur det går nästa gång de förbaskade kindtänderna vill titta ut, men just nu njuter vi!